bluefatsogirl

Du gick precis ifrån mig, jag kan fortfarande känna din kropp mot min. Värmen.
Dina armar om min kropp, jag försökte att inte tänka på mitt fett, utan hur trygg jag kände mig i din famn. Du får mig faktiskt att känna mig trygg. Även om jag skakar, darrar. Känslan är så ovan.
Jag tycker om dig, det tänker jag inte ens försöka dölja. Jag vill ha dig, på mer än ett sätt.
Jag drar försiktigt med mina fingrar över din ryggrad, känner kota för kota. Så smal... Så fin, så vacker...
Du tycker faktiskt om mig. Varför kan jag inte förstå. Det är helt utom mitt förstånd. Hur kan du tycka om någon som mig???
Varje gång du går, så saknar jag dig. Känner en sorts tomhet i mig.
Jag tycker inte om att sakna någon eller något.
Är så rädd för att bli sårad, lämnad och besviken.
Men jag kan någonstans fanstisera om en framtid med dig och faktiskt se den som realistisk.
Jag börjar bli kär.



Middagen med bästis blev 1½ fiskpinne, drygt 10 riskorn och ½dl gurka. Sen efter det har jag druckit en energidryck. Inget mer. Känns bra. Okej, hyfsat.

En kul kommentar från tanten som ringde mig från mobila teamet tidigare ikväll.
"Ja, man behöver ju inte äta hela tiden."
"Nä precis" sa jag då. HAHAHA