bluefatsogirl

Hej mina fina!!
Idag hade jag jättesvårt att komma upp, ville verkligen inte gå upp ur det varma boet jag hade byggt. Men jag var tvungen.
Igår var jag så trött att jag försov mig. Haha lyckat!

Jag märker att jag börjar gå ner lite i vikt nu. Inte mycket men lite. Idag kom jag i mina smalaste jeans (!) Fast dom är inte på långa vägar dom smalaste jeansen jag har. Men om vi delar upp alla jeans och byxor jag har i två högar. En med dom som jag får på mig, såna som sitter slimmat, pösigt, alla stilar. Så har dessa jeansen alltid varit tajta att få på. Men nu gick dom lätt på! Wee :) En liten seger för mig.
I den andra högen med byxor och jeans ligger sånt som jag kan sticka i min vad typ och så tar det stop vid knäna ungefär. Men snygga och smala är dom!

Och igår i skolan, i provrummet när jag skulle prova en klänningsgrund kan man kalla det enkelt. (toile heter det) Så är den öppen i ryggen för att man ska komma i den osv, medans jag väntade på min lärare så stod jag givetvis och inspekterade mig i speglarna. Man kan se sig från alla håll. Ljuset är inte nådigt alls. Perfekt med andra ord :) Man mår illa där inne. Med all rätt.
Då såg jag min rygg och visst nog var det inte små små konturer av ryggraden och andra ben som började synas lite allt mer tydligt där. Då log jag mot mig själv i spegeln. Så ska det se ut. Keep up the good work!

Btw, så tar min hals i stort sett livet av mig. Fast jag gillar att jag har något att skylla på för att slippa maten. Det är bra!

Detta inlägget ska handla om rädlsor, mina rädslor.

Sedan har jag ju olika fobier, som man väl kan säga hör ihop med rädslor. Jag gillar t.ex inte att dricka ur vissa speciella glas för då tror jag att man får glassplitter i magen.

Jag är rädd för så sjukt mycket. Ensamhet. Mörker (ibland), monster under sängen, vissa skräckfilmer, clowner, prata inför personer på fler än tre, mat, att vara fet, kalorier, höjder, spindlar and the list goes on...

Jag kan lösa mina problem och underlätta rädslorna på olika sätt. Monsterna under sängen? Jag har inga ben på min säng. Skräckfilmer? Antingen ser jag dom inte, eller så gör jag något lugnande efteråt. Clowner? Håller mig undan helt och hållet. Förstår inte poängen med dom. Prata? Undviker det. Mat/kcal? Stay tooned. Höjder? När det gäller karuseller så kan jag nöja mig med att gallskrika eller något liknande, annars så brukar jag blunda. Kan ställa till problem när man cyklar på en bro har jag upptäckt... Spindlar? Skriker på mamma eller hämtar en katt.

Ibland är jag så rädd för att blotta mig själv, göra mig sårbar, att jag inte vågar visa mitt rätta jag. Istället döljer jag mig själv bakom ord, masker och lögner som sedan slår tillbaka. Allt för att jag tror att jag kan skydda mig själv från början. Vad jag aldrig lär mig, är att jag antagligen bara blir ännu mer skadad i slutändan än om jag hade vågat vara lite sårbar från början.

Men det där med att prata inför folk tror jag kommer vara en stark rädsla idag. På datakunskapen ska vi nämligen redovisa två arbeten. Blir någon förvånad ifall jag berättar att jag är en av dom som inte har redovisat än? Inte heller har någon plan på att redovisa. Jag vägrar. Kan inte. Vill inte. Denna redovisningen är dock till kategorin enkel, men för mig är den fruktansvärd.
Iofs än så länge har jag inget att redovisa eftersom jag inte har gjort klart mina arbeten pga att jag ska slippa redovisa.
Min puls växlar mellan att slå så fort att jag är rädd att den ska hoppa ur kroppen eller så står den typ still. Andas kan jag inte. Det svartar framför ögonen och tårarna faller.
Visst samtidigt vet jag att det är orättvist, varför ska jag få ett frikort och slippa undan? jag är inte den enda som tycker det är jobbigt att redovisa. Det gör dom flesta. men då viskar en röst i huvudet. Skit i dom andra, bara du slipper. Vem bryr sig om dom om hundra år?
Ja och vem bryr sig om mig och min redovisning om hundra år? Finns liksom inget rätt och fel på detta egentligen. Allt som händer är att jag mår skit och inte vill.