Vad kan värma en frusen själ? Kanske en tårtbuffé?
Hej.
Kom hem för tjugo minuter sen ungefär. Skolan gick bra. Mot över all förväntan faktiskt!
Nu i två veckor så har vi i skolan haft besök av 8 tjejer från Bosnien och det var deras sista skoldag idag, så detta ville min lärare fira eller ska man kalla det avsluta (?) med en fika.
Fick ju lite smått panik. Väl inne på konditoriet så började alla prata i munnen på varandra. Ja oj oj vad mycket olika grejer det fanns! Åh kolla tårtbuffé, då får man ju äta hur mycket man vill!! Kalas!! Eller ska man ha den kakan? Eller den bullen?
Jag stod milt sagt kluven. Jag var illamående. Äcklad. Visste att det var fel fel fel fel. Sånt ska man inte äta om man vill gå ner i vikt. Inget för mig.
...Men så kände jag vargarnas käftar smälla mot revbenen och monstrets klor i mig. Kanske skulle man äta? Vara normal. Jag ska ju ändå träna idag. Det är ju gott. Eller nej, faktiskt tycker jag inte det. Men det innehåller socker, gör mig pigg och får mig att verka normal. Som alla andra. Och sen så blev tankarna, ät ät ät, vräk i dig för helvete!!!
Min kompis vände sig mot mig och frågade vad jag skulle ha. Som en hink kallt vatten hade slängts över mig så kom jag tillbaka till verkligheten och även till sans. Tur det! Jag satte på en fundersam min blandat med sorg och sa att jag inte visste om jag tålde något. Tackade min lyckliga stjärna över att jag har sagt att jag är allergisk mot nötter. Vilket jag är, men jag kan också ta en allergitablett och så är det fine. Men den biten nämner jag inte.
Så det blev en kopp te.
Sedan satt jag med tjejerna i klassen, drack mitt te, skrattade och pratade. Var fullt normal och hade faktiskt ganska trevligt.
Och det var underbart att se hur alla vräkte i sig tårtbitar, glassbullar, kaffe latte, varm choklad och allt möjligt. Inombords så skrattade monstret rått och vargarnas grin var stort.
Sen när fikat var över så skulle dom Bosniska tjejerna säga hejdå, eftersom det är sista gången jag och min klass ser dom. Imorgon har vi studiedag, men då ska vi inte vara med bosniakerna. Det ärlite frivilligt :P
Iaf, när en av tjejerna skulle säga hejdå till oss så tog hon mig i handen och sa "I'll always remember you like a little bit crazy, but in a good way!" det sista skyndade hon sig att säga. Jag bara log och nickade och sen tittade jag på mina klasskompisar och vi bröt ihop i ett gapskratt.
Nog för att dom vet att jag är halvt galen, men att en tjej som har sett mig i knappt två veckor har märkt det var lite halvkul, haha!
Nu ska jag ta på mig något varmt och cykla iväg till gymmet.
Kram, stay strong! Kom ihåg vad vi kämpar för!
Går allt bra för er? <3
Kom hem för tjugo minuter sen ungefär. Skolan gick bra. Mot över all förväntan faktiskt!
Nu i två veckor så har vi i skolan haft besök av 8 tjejer från Bosnien och det var deras sista skoldag idag, så detta ville min lärare fira eller ska man kalla det avsluta (?) med en fika.
Fick ju lite smått panik. Väl inne på konditoriet så började alla prata i munnen på varandra. Ja oj oj vad mycket olika grejer det fanns! Åh kolla tårtbuffé, då får man ju äta hur mycket man vill!! Kalas!! Eller ska man ha den kakan? Eller den bullen?
Jag stod milt sagt kluven. Jag var illamående. Äcklad. Visste att det var fel fel fel fel. Sånt ska man inte äta om man vill gå ner i vikt. Inget för mig.
...Men så kände jag vargarnas käftar smälla mot revbenen och monstrets klor i mig. Kanske skulle man äta? Vara normal. Jag ska ju ändå träna idag. Det är ju gott. Eller nej, faktiskt tycker jag inte det. Men det innehåller socker, gör mig pigg och får mig att verka normal. Som alla andra. Och sen så blev tankarna, ät ät ät, vräk i dig för helvete!!!
Min kompis vände sig mot mig och frågade vad jag skulle ha. Som en hink kallt vatten hade slängts över mig så kom jag tillbaka till verkligheten och även till sans. Tur det! Jag satte på en fundersam min blandat med sorg och sa att jag inte visste om jag tålde något. Tackade min lyckliga stjärna över att jag har sagt att jag är allergisk mot nötter. Vilket jag är, men jag kan också ta en allergitablett och så är det fine. Men den biten nämner jag inte.
Så det blev en kopp te.
Sedan satt jag med tjejerna i klassen, drack mitt te, skrattade och pratade. Var fullt normal och hade faktiskt ganska trevligt.
Och det var underbart att se hur alla vräkte i sig tårtbitar, glassbullar, kaffe latte, varm choklad och allt möjligt. Inombords så skrattade monstret rått och vargarnas grin var stort.
Sen när fikat var över så skulle dom Bosniska tjejerna säga hejdå, eftersom det är sista gången jag och min klass ser dom. Imorgon har vi studiedag, men då ska vi inte vara med bosniakerna. Det ärlite frivilligt :P
Iaf, när en av tjejerna skulle säga hejdå till oss så tog hon mig i handen och sa "I'll always remember you like a little bit crazy, but in a good way!" det sista skyndade hon sig att säga. Jag bara log och nickade och sen tittade jag på mina klasskompisar och vi bröt ihop i ett gapskratt.
Nog för att dom vet att jag är halvt galen, men att en tjej som har sett mig i knappt två veckor har märkt det var lite halvkul, haha!
Nu ska jag ta på mig något varmt och cykla iväg till gymmet.
Kram, stay strong! Kom ihåg vad vi kämpar för!
Går allt bra för er? <3
Kommentarer
Trackback
