Du ansvarar för dig själv
Hej! Nu sitter jag i min säng och gör inte så mycket alls. Har sett på criminal minds, har sett avsnittet tidigare. Tycker inte att just det är så värst jättebra. Tycker bättre om när dom är blodiga, lite smått vidriga ni vet? Så att det kryper i kroppen och man sitter med handen framför munnen, jag för att dölja mina förvånade skratt och kväljningar.
Dagen har gått uselt. Har fått in så mycket i kroppen att jag tappade räkningen till slut. Slog nog alla rekord i äcklets historia... Fint, vackert, lyckat! Braaa! Stolta vi blir nu va... Suck på mig. Måste verkligen skaffa någon självdiciplin och ett gäng hjärnceller.
Tog mig iväg till gymmet sen. 1h 40min trappmaskin = 1009 kcal. Helt okej. Bättre än ingenting alls iaf.
Sen på vägen hem efter gymmet så kände jag hur det stramade i benen (träningsvärk!) och tänkte "mina stackars ben..." men det är ju inte synd om dom. Feta trädstammar. Om tjockisar är det inte synd om. Okej, har du fått en medicin som du måste ta annars påverkas din hälsa osv, ja då är det väl lite synd om tjockisarna.
Men om du har ätit dig fet, vilket typ 95% har gjort, så är det faktiskt inte ett dugg synd om dig!
Jag vet hur förjävligt det är med allt som heter mat, ångest, problem, skola osv och att vara fet är... MEN, det var inte riktigt detta inlägget skulle handla om. Utan mina stackars trädstammar till ben. Det är inte synd om mig, mitt psyke. Jag har bara mig själv att skylla över att jag är fet.
Det är min hand som stoppar mat i munnen på mig. Vanligtvis ingen annan.
Kanske kan vara sur på mina föräldrar som matat och aldrig nekat, men samtidigt ständigt tjatat om att mat ska ätas och äter du får du inte göra det eller det...
Eller så kan jag vara arg på mina gener...
Mitt rum skulle behöva städas, seriöst. Hittar ingenting längre. Jag orkar inte städa själv. Jag vill inte städa, det är tråkigt och nu har det gått så långt att jag inte vet i vilken ände man ska börja i ens nu. Nästan så att jag skulle kunna betala någon för att städa rummet åt mig. Är man lat eller bekväm? Hmm...
Sedan så känner jag en stark lust för att göra om i mitt rum. Hur vet jag dock inte riktigt än och det är ett av skälen till att jag inte har gjort något än. Plus lathet. Är så skrämmande lat.
Mitt rum känns bara så opersonligt. Inte jag. Hade underlättat om jag visste vem jag var dock, eller vet jag det..?
Det är inte möbleringen jag vill ändra, den är jag nöjd med. Det är mer väggarna. Det som sitter på dom är jag inte nöjd med längre.
Stay strong <3
Dagen har gått uselt. Har fått in så mycket i kroppen att jag tappade räkningen till slut. Slog nog alla rekord i äcklets historia... Fint, vackert, lyckat! Braaa! Stolta vi blir nu va... Suck på mig. Måste verkligen skaffa någon självdiciplin och ett gäng hjärnceller.
Tog mig iväg till gymmet sen. 1h 40min trappmaskin = 1009 kcal. Helt okej. Bättre än ingenting alls iaf.
Sen på vägen hem efter gymmet så kände jag hur det stramade i benen (träningsvärk!) och tänkte "mina stackars ben..." men det är ju inte synd om dom. Feta trädstammar. Om tjockisar är det inte synd om. Okej, har du fått en medicin som du måste ta annars påverkas din hälsa osv, ja då är det väl lite synd om tjockisarna.
Men om du har ätit dig fet, vilket typ 95% har gjort, så är det faktiskt inte ett dugg synd om dig!
Jag vet hur förjävligt det är med allt som heter mat, ångest, problem, skola osv och att vara fet är... MEN, det var inte riktigt detta inlägget skulle handla om. Utan mina stackars trädstammar till ben. Det är inte synd om mig, mitt psyke. Jag har bara mig själv att skylla över att jag är fet.
Det är min hand som stoppar mat i munnen på mig. Vanligtvis ingen annan.
Kanske kan vara sur på mina föräldrar som matat och aldrig nekat, men samtidigt ständigt tjatat om att mat ska ätas och äter du får du inte göra det eller det...
Eller så kan jag vara arg på mina gener...
Mitt rum skulle behöva städas, seriöst. Hittar ingenting längre. Jag orkar inte städa själv. Jag vill inte städa, det är tråkigt och nu har det gått så långt att jag inte vet i vilken ände man ska börja i ens nu. Nästan så att jag skulle kunna betala någon för att städa rummet åt mig. Är man lat eller bekväm? Hmm...
Sedan så känner jag en stark lust för att göra om i mitt rum. Hur vet jag dock inte riktigt än och det är ett av skälen till att jag inte har gjort något än. Plus lathet. Är så skrämmande lat.
Mitt rum känns bara så opersonligt. Inte jag. Hade underlättat om jag visste vem jag var dock, eller vet jag det..?
Det är inte möbleringen jag vill ändra, den är jag nöjd med. Det är mer väggarna. Det som sitter på dom är jag inte nöjd med längre.
Stay strong <3
Kommentarer
Trackback
